Artemis

Artemis är jaktens gudinna i grekisk mytologi. Hon förknippas med vildmark, vilda djur och båge, men också med unga flickor, barnafödande och plötslig död.

Som Apollons tvillingsyster dyrkades hon över stora delar av den grekiska världen. I korsord är vanliga svar på "jaktgudinna" Artemis (7 bokstäver) och den romerska motsvarigheten Diana (5).

Vem var Artemis?

Artemis är en olympisk gudinna och dotter till Zeus och Leto. Bland de grekiska gudarna är hon särskilt nära jakt, berg, lundar och vilda djur. Samtidigt dyrkades hon också i städerna.

I myterna rör hon sig ofta i skogar och berg, tillsammans med nymfer. I Iliaden kallar Homeros henne potnia theron, "de vilda djurens härskarinna".

Enligt myterna gifter hon sig inte och förblir jungfru. Tillsammans med Athena och Hestia räknas hon till de tre stora jungfrugudinnorna. Sapfo uttrycker det som att Eros, kärlekens gud, aldrig kommer nära henne.

Födelsen på Delos

Leto blir gravid med Zeus och drabbas av Heras vrede. Berättelserna skiljer sig åt. I den homeriska hymnen försöker Hera fördröja Apollons födelse genom att hålla förlossningsgudinnan Eileithyia borta.

I senare versioner vågar länder och öar inte ta emot Leto av rädsla för Hera. Hos Kallimachos är Delos en kringdrivande ö som till slut ger henne en fristad. I de vanligaste berättelserna föds både Artemis och Apollon där.

Hos Pseudo-Apollodoros föds Artemis först och hjälper sedan Leto att föda Apollon.

Jakt, vildmark och natur

Framför allt är Artemis jaktens gudinna. Hon jagar med båge och pilar, förknippas med hjortar och jakthundar och rör sig ofta i vildmarken.

Men hon är mer än en jägare. Hon skyddar unga djur och unga flickor, och kan samtidigt sända sjukdom eller plötslig död när någon kränker henne.

Artemis kunde alltså både skydda och straffa. Hennes kult hade också en roll när flickor närmade sig vuxen ålder och när kvinnor födde barn.

Symboler och kännetecken

Artemis känns ofta igen på båge, pilar och koger. I klassisk och senare antik bildkonst bär hon gärna kort jaktklädsel, ibland stövlar, och syns tillsammans med en hjort eller hund.

Hjorten är ett av hennes mest karakteristiska heliga djur. Björnen är också viktig i kulten, särskilt i Attika. I Brauron deltog unga flickor i arkteia och kallades arktoi, "björnar".

Med tiden identifierades Artemis allt starkare med Selene, den grekiska mångudinnan. Kopplingen fortsatte under hellenistisk och romersk tid. Även den romerska Diana fick en tydlig månkoppling, som syns i konst och populärkultur än i dag.

Viktiga myter om Artemis

Många myter visar hur hårt Artemis kan straffa den som bryter mot hennes regler eller kränker hennes ära.

Myten om Aktaion är ett av de mest kända exemplen. Jägaren ser Artemis bada, förvandlas till hjort och slits sönder av sina egna hundar. I andra versioner straffas han för skryt eller för att ha närmat sig gudinnan.

Kallisto var en av hennes följeslagerskor och hade lovat att förbli jungfru. När Zeus gör henne gravid skiljer sig berättelserna åt: i vissa stöts hon bort, i andra förvandlas hon till björn – ibland av Hera, ibland av Artemis själv.

Orion förekommer också ofta. Han skildras omväxlande som Artemis jaktkamrat, som en skrytsam eller rivaliserande jägare, eller som någon som angriper en av hennes följeslagerskor. I flera versioner dödas han och sätts bland stjärnorna som stjärnbilden Orion.

När Niobe skryter över att ha fler barn än Leto hämnas Artemis och Apollon. Syskonen dödar Niobes barn; ofta dödar Apollon sönerna och Artemis döttrarna.

I en senare berättelse, som inte finns i Iliaden, dödar Agamemnon en hjort som är helgad åt Artemis. När han dessutom skryter om sin jaktförmåga blir gudinnan arg och stoppar vindarna vid hamnstaden Aulis. Den grekiska flottan kan då inte segla vidare mot Troja.

För att vinden ska återvända kräver Artemis att Agamemnon offrar sin dotter Ifigenia. I många versioner räddar hon dock flickan i sista stund och lämnar en hjort i hennes ställe. I Iliaden står Artemis senare på trojanernas sida.

Gestalter kopplade till Artemis

Här är några figurer som ofta nämns tillsammans med Artemis: hennes bror, hennes far, en annan jungfrugudinna och ön där hon föds.

Apollon

Apollon är Artemis tvillingbror. Båda jagar med båge, och i flera myter försvarar eller hämnas de sin mor Leto tillsammans. Apollon förknippas mer med musik, orakel och läkekonst, Artemis med jakt och vildmark.

Gérard de Lairesse, public domain, via Wikimedia Commons.

Zeus

Zeus är Artemis far. När han får barn med Leto blir Hera rasande, och Leto måste hitta en plats där hon kan föda. Artemis berättelse börjar därför i konflikten mellan Zeus, Hera och Leto.

Jean-Auguste-Dominique Ingres, public domain, via Wikimedia Commons.

Läs mer om Zeus →

Athena

Athena och Artemis är båda jungfruliga olympier. Athena förknippas med staden, råd och strategi. Artemis förknippas oftare med jakt, berg och lundar.

Sandro Botticelli, public domain, via Wikimedia Commons.

Läs mer om Athena →

Delos

I de vanligaste berättelserna föder Leto Artemis och Apollon på Delos. Ön blev senare ett viktigt religiöst centrum i Egeiska havet och är i dag ett grekiskt världsarv som nås med båt från Mykonos.

Foto: Ggia, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons.

Läs mer om Greklands världsarv →

Diana - den romerska motsvarigheten

Den romerska motsvarigheten till Artemis heter Diana. Diana hade egna italiska rötter, men under antiken kom hon starkt att sammanfalla med den grekiska jaktgudinnan.

Diana förknippas ofta med månen, skogen och den fria jakten. När moderna texter talar om "jaktens gudinna i Rom" är det därför Diana som avses.

Kult och Artemistemplet i Efesos

Artemis dyrkades över hela den grekiska världen. Viktiga kultplatser fanns på Delos, i Brauron i Attika och i Sparta, där Artemis Orthia var särskilt betydelsefull.

I Efesos i Mindre Asien stod Artemistemplet, ett av antikens sju underverk. Där dyrkades Artemis i en starkt lokal form, med en kultbild som skiljer sig tydligt från den unga jägargestalten i klassisk grekisk konst.

Artemis kunde alltså dyrkas på olika sätt på olika platser. Efesos hade en egen lokal variant av kulten. Tidigare beskrevs den ofta som en moder- eller fertilitetsgudinna, men den bilden är idag mer omstridd.